annawilla

ett uttryck som jag avskyr. Jag har lyckats blivit kallad för Lilla gumman två gånger under loppet av en vecka. Om det är någon som läser det här vet nu ni att ni aldrig aldrig aldrig får kalla mig det. Jag tycker att det för mig som tjej är väldigt nervärderande, i alla fall när det uppstår i situationer som det gjort för mig. När mamma säger det på sitt kärleksfulla vis, är det en helt annan sak.

Första gången en sådan situation uppstod var när jag, mor och syster var inne på en klädaffär här i Gävle. Jag och syster var ute efter en present och hittade en intressant skjorta. Då det inte stod något pris på skjortan frågade jag kassörskan med en trevlig röst hur mycket den kostade.

”Men lilla gumman, priset står på prislappen!” fick jag till svar, snäsigt och verkligen med betoning på ”lilla gumman”. Självklart hade jag redan tittat på prislappen innan jag frågade om hjälp, men priset stod inte där. Jag hade rätt, hon hade fel.

Andra gången var igår när jag var inne på en mataffär och skulle köpa kaffefilter, när en man som jobbade i affären kom fram och sa ”Hej lilla gumman, vad letar du efter?” Den här gången tror jag faktiskt inte att mannen menade något illa med det han sa, utan bara ville vara vänlig. Han var inte snäsig på något vis, snarare väldigt glad och visade mig gärna var kaffefiltren fanns. Men ändå, han sa de förbjudna orden.

När jag kom hem funderade jag lite på det där. Kan det vara min lite fåniga blåbärsfärgade mössa och matchande halsduk som gör så att jag ser ”gummig” ut? Eller kanske mina stickade turkosa vantar med blommor på som jag hade på mig dagen jag besökte mataffären? Men vem fasen vill vara sexigt klädd en iskall höstdag? Jag kom i alla fall fram till att jag inte tänker lägga någon större energi på det där.

 
Ser ni några "Gummiga" drag?

Imorse när jag vaknade kände jag ett starkt behov att ta med mig själv ut på en löpningsrunda MEN efter lite åtanke kände jag att jag inte ville chockera min kropp med någon större ansträngning, det vore helt enkelt inte speciellt schysst. Och jag har lärt mig att man ska vara snäll. Jag har länge tänk slipa till formen lite, men precis innan jag ska ta mig i kragen och bege mig ut, dyker alltid någonting viktigare upp. Som t.ex.… jag kommer dessvärre inte på någonting just nu……?

Idag fyller fina F år! Grattis!

Jag och syster åker dit på lördag för att fira och gratulera.

GRATTIS F!

Ännu en gång har mannen lämnat mig för en veckas jobb högst uppe i Norrland. Det gör mig inte så mycket egentligen. Jag gillar egentid. ”Annatid” som jag kallar det. Jag kan göra så många saker jag annars inte brukar göra när mannen är hemma. Som t.ex. äta nudlar direkt ur kastrullen, somna framför teven, dricka hundra koppar kaffe, prata för mig själv, sjunga skithögt i duschen och såklart tycka att det låter suveränt.

På fredag beger jag mig till Uppsala över dagen för att spendera lite av den trevliga summan som kommer in på mitt konto i morgon. Jag hoppas verkligen inte att jag hittar de där fina skorna som inte fanns i min storlek i vare sig Gävle eller Stockholm. Nu har jag ju köpt ett par andra skor, "Substitutskorna" kallar jag dem. Ett par kängor som jag inhandlade för att mätta mitt starka begär till de skor jag från början hade tänkt köpa. SÅ DÄRFÖR hoppas jag att jag inte hittar de vackra dojorna som passade perfekt på mina fötter. 
Jag och skor, vi har en ganska stark relation.

Om to uker skal jeg besøke Norge og se alle hyggeliga jenter og gutter som jeg møtte mens jeg levde og arbeidet der. Jeg savner dere! Det skal bli gøj!
 (Jag vet inte riktigt om det där är rätt skrivet, men lite norska tror jag minsann att jag snappade upp undertiden jag bodde där).

Mysig Norgebild

Jag är nog en av få som inte bloggar om mode, även om jag älskar kläder och allt som hör till. Men jag kan inte låta bli att lägga upp en bild på mina charmanta små bruna kängor som inte kostade mycket alls.

Idag ska jag vara kreativ. Jag ska köpa färgspray i guld som jag ska spraya min klädhängare med, tyg till köket och ett idiotdyrt te för 189 riksdaler (!) Jag vet vad ni som känner mig tänker ”Men Anna, du gillar ju inte ens te”. Helt korrekt, men det spelar det ingen roll. Det är nämligen så att teburken var så fantastiskt fin! Teburkarna finns i sju olika stilar och inom en kort framtid ska jag ha alla sju här i mitt kök.

Många har väl sett den underbara filmen P.S I love you. De flesta fastnar väl för själva kärlekshistorian om Holly som förälskat sig i den glada, spontana och kärleksfulla irländaren Gerry, som sedan dör, bla bla… Men inte jag, eller jo förresten, jag gillar filmen också… men framförallt deras lägenhet! Jag var tvungen att köpa filmen så att jag kan stoppa och spola tillbaka och suga i mig lite inspiration. Ni som ska se filmen, lägg märke till deras guldiga klädhängare, en sådan ska stå i min hall så fort som möjligt.


En lägenhet som skiljer sig från allt annat...

Jag läste precis min favoritblogg - fina A:s såklart, och jag kan inte sluta skratta. Ni vet ett sådant där härligt skratt som inte går över, det gör nästan lite ont i magen. A skrev och sammanfattade de tre dagarna jag spenderade hos dem i veckan. Det roligaste var lekparksbesöket vi gjorde tillsammans med A:s barn F och F. Vi kom på en jätteroligt lek som gick ut på att hoppa ifrån en gunga med full fart samtidigt som man knäppte ett kort. Nu tror ni säkert att det var någon utav barnens idé, men så är var inte fallet. Det var jag och A som kom på den fantastiskt roliga leken. Jag snodde två bilder från din blogg A, men den roligaste bilden "Pinnen"  får du ha för dig själv ;-)



Jag hoppar...



A hoppar...

Min mobil gav precis ifrån sig ett ljud i form av en smssignal. Den har varit lite krasslig sista tiden och får inte riktigt fram det ljud den vill.
Såhär stod det i alla fall:

”Hej sis! Du har inte lust att gå på piratfest på fredag hos B medan grabbarna är på Datsuns? Ingen avancerad klädsel krävs. Puss”

Min syster kan inte känna mig (?!) Hon vet att jag aldrig skulle gå på en maskeradfest utan att VERKLIGEN gå in för det. Det är lite grejen med mig, jag är tävlingsinriktad till tänderna. Inte för det att egentligen har någonting med maskeradfest att göra, men det går lixom ihop. Man kan inte komma till en maskerad halvt utklädd till pirat. Det går bara inte.

Jag har varit på fem maskeradfester tidigare, den förstå gången utklädd till Pippi Långstrump (jag färgade till och med håret rött), andra gången som Clown (jag minns att jag gick upp i gryningen och SYDDE min egna clowndräkt. Min förklädnand var så bra att jag till och med var med på SVT), den tredje gången som Marilyn Monroe (jag köpte en svindyr Marilyn-klänning kvällen till ära), fjärde gången som 80-talstjej (jag klippte sönder mitt fräckaste påslakan för att endast göra ett fjuttigt hårband), och femte gången som hippie (jag hade passande knälång klänning trots att den var 20 minusgrader ute!).
Så nu vill jag tillägga att ingen kan anklaga mig för att slarva med detaljerna när det gäller sådana tillställningar.

Och ja, det finns bildbevis. (Dock inte när jag var utklädd till Pippi).

Clown (inte särskilt snygg)

Cheer, Tina Turner, Marilyn Monroe & Dita Von Teese



80-tal i Norge

Attans att jag inte får till hippebilden! Lägger in den senare.....

 
Jo... på fredag tänkte jag låna H:s utstyrsel kvällen han hade som Jack Sparrow.
Vad tror ni?

Jag fick nyss ett ledsamt telefonsamtal som i och för sig inte rör mig, men jag tänker på er andra. Jag fick mig en liten tankeställare. Man ska inte ta livet för givet, och vilka otäcka vändningar tillvaron kan ta. Man ska nog vara lite extra rädd om det/dem man har.

 
I morgon väntar en ny dag och jag ska till den idylliska lilla byn Torsåker och hem till familjen L/L igen. En fin familj som jag trivs så bra med. Den dagen jag skaffar min familj så hoppas jag att den blir lite som deras - varm och kärleksfull.

Nu ska jag fortsätta titta på min Feel good- serie ”Ensam mamma söker”. En serie med mycket kärlek och glädje som passar bra en dag som denna.

Fredag:

Kusin J 18 år! Jag vet ingen som väntat på sin 18-årsdag lika länge som hon. Med tanke på att lilla Hofors inte är något vidare uteställe, bjöd jag in J med repspektive vänner hem till mig - till Gävle. Ursäkta ni Hoforsbor, men jag har bott i Hofors och jag har varit ut där, därför kan jag uttala mig om att utelivet där inte är det bästa. Nog om det.

Kvällen till ära hade jag och min trogna "Terrible twin" E bestämt oss för att prova en ny stil - den lite mer "kvinnliga" stilen. Bort med stora t-shirts, Converseskor och mössor. På med klänning (nog för att jag gillar att ha klänning ibland) klackar och make up. Jag hade till och med ögonskugga. Med tanke på att mina bryn inte på den senaste tiden fått en rejäl rensning, fixade jag det också. Med risk för att komma med lite för mycket information så erkänner jag att jag var tvungen att dammsuga av mattan efter min ögonbrynsplockning.

Kvällen drog igång och kusin J med vänner kom också hit. Kvällen blev lyckad, med lite förfest hos mig, CC-pubsbesök och sedan Heartbreak. Jag tror J var nöjd med sitt första krogbesök i Gävle.

På vägen hem åkte de hemska klackskorna av. Jag och E gick barfota. Mittemellan Heartbreak och min lägenhet mötte vi två killar som stannade oss och började prata. Genast intog jag försvarsposition och visade mitt tuffaste ansiktsuttryck. Det visade sig ganska snabbt att de två grabbarna inte alls var farliga på något vis, utan var hur trevliga och snälla som helst. Jag skämdes över mitt överdrivande beteende och visade mitt allra trevligaste jag istället, och som tur var tror jag inte någon av killarna märkte mitt förstnämnda beteende. De tittade lite frågande på oss och undrade varför vi bar på skorna och inte hade dem på fötterna? Vi förklarade våran nya "kvinnliga" stil kvällen till ära, men att vi nu ångrade oss att vi inte hade "reservskorna" med oss. Killarna förklarade för oss att vi inte alls behöver ha klackar för att passa in, utan att man ska känna sig bekväm i de kläder man vanligt klär sig i. Klyftiga killar.. 
Med en liten tankeställare sa vi adjö till pojkarna och gick vidare hemåt. Vi hann inte ta mer än ett steg när en av killarna upptäckte E:s lilla tå som stack fram igenom strumpbyxan.

- Jag tycker det ser så charmigt ut när din lilla tå sticker fram, och det som är ännu mer charmigt är när jag ser att du försöker dölja den.

Jag skrattade så mycket att jag nästan kissade på mig!

Den lilla tån.

Grattis kära mamma på din födelsedag!
Tack för en trevlig kväll!


♥